Enoch - HENOCHS BOK, 1901

VÄKTARNAS BOK

Henochs drömsyn (kap. 14 - 16)
Henoch förtäljer sin drömsyn för Väktarna: Deras dom. Henochs upptagande till himlen. De två byggnaderna.

vad som här i det följande står skrifvet är rättfärdighetens ord och de eviga väktarnas tillrättavisning, såsom den Helige och Store befallt genom den synen.

2. Under min sömn såg jag hvad jag nu skall berätta med min lekamliga tunga och min anda, som den Store gifvit människorna, att de skola tala därmed och förstå det med hjärtat,

3. Liksom han skapat människorna och skänkt dem förmåga att fatta förståndets ord, så har han skapat äfven mig och förlänat mig makt att bestraffa väktarna, himmelens söner.

4. Jag hade uppskrifvit eder bön, men i min syn såg jag, att den icke i all evighet skall varda hörd och att domen öfver eder är uttalad och att ingenting skall beviljas eder.

5. Och hädanefter skolen I icke i all evighet mera uppstiga till himmelen, och till jorden är den domen utgången, att man skall binda eder för alla världens dagar.

6. Men först skolen I åse edra älskade söners undergång, och I skolen icke få äga dem, utan de skola falla för svärd inför edra ögon.

7. Eder bön för dem varder icke uppfylld, icke heller eder bön för eder själfva. Och ehuru gråtande och bedjande, skolen I intet erhålla af det hvar om jag i min böneskrift bedt för eder.

8. Och sålunda tedde sig min syn. Se, molnen och en dimma inbjödo mig, och stjärnornas och blixtarnas lopp dref och jagade mig, och vindarna gåfvo mig vingar och förde mig bort. Enoch 39:3

. Enoch 52:1

. Apg. 1:9-11

9. De togo mig upp till himmelen, och jag kom till en mur, byggd af kristall och omgifven av eld. Och jag begynte varda förfärad.

10. Och jag steg in i lågan och närmade mig ett högt hus med väggar och golf af kristall.

11. Dess tak liknade stjärnornas och blixtarnas bana, med flammande kerubim däremellan på en vattenklar himmel.

12. Lågande eld omgaf dess väggar, och dess dörr brann af eld.

13. Och jag inträdde i den boningen. Den var het som eld och kall som is. Intet ljufligt och intet lif funnos där. Fruktan öfverföll mig, och bäfvan fattade mig,

14. och förskräckt och skälfvande, föll jag på mitt ansikte. Och jag såg i min syn,

15. och se, där var en annan byggnad, större än den förra, af eldslågor, och alla dess portar stodo öppna inför mig.

16. Och allt var så öfversvinneligt härligt och stort och praktfullt, att jag icke mäktar gifva eder en beskrifning på dess härlighet och storlek.

17. Men dess golv var af eld, och därofvan blixtars och stjärnors bana, och äfven dess tak var flammande eld.

18. Och jag upplyfte mina ögon och såg därinne en hög tron, till utseendet såsom rimfrost, och runt omkring den liksom strålande sol och stämmor af kerubim.

19. Och nedanför den höga tronen runno eldströmmar fram, så att man icke kunde se på den.

20. Och han, som är stor i härlighet, satt på den tronen, och hans klädnad sken klarare än solen och var hvitare än den rena snön.

21. Ingen af änglarna kunde träda ditin, icke heller en dödlig skåda själfve den härlige och majestätiske Gudens anlete.

22. Flammande lågor omgåfvo honom, och en stor eld brann inför honom, så att ingen af dem som voro omkring honom kunde närma sig tronen. Tio tusen sinom tio tusen stodo inför honom, men han hade intet behof af det heliga rådet.

23. Och de heliga i hans närhet aflägsnade sig hvarken natt eller dag och lämnade honom aldrig.

24. Och jag hade dittills haft ett täckelse öfver mitt ansikte, ty jag bäfvade. Då kallade mig Herren med egen mun och sade till mig: Kom hit, Henoch, och hör mitt heliga ord!

25. Och han lät mig stiga upp och komma fram ända till porten, men jag böjde ned mitt ansikte.