Enoch - PROPHETEN ENOCH, 1826

VÄKTARNAS BOK

Enochs resor med Guds änglar:
Jordens grundvalar. Vindarna på jorden. Änglarnas vägar. Sju berg av ädla stenar. Enoch visas en brinnande klyfta och ovan den ett astronomiskt objekt som tjänar till fängelse åt stjärnor (fallna änglar).

ag öfversåg sedan förvaringsrummen för alla vindar, bemärkande, att de bidraga att pryda hela skapelsen och att bevara jordens grundval.

2. Jag öfversåg den sten, hvilken stödjer hörnen af jorden. Jag såg äfven de fyra vindarne, som upprätthålla jorden och himmelens firmament.

3. Jag såg vindarne uppfylla den upphöjda skyn. Uppstigande i midten af himmelen och af jorden och utgörande himmelens pelare.

4. Jag såg vindarne, som drifva molnen, hvilka förorsaka, att solens och alla stjernors klot gå ned;

5. och öfver jorden såg jag de vindar, hvilka stödja molnen. Jag såg änglarnes väg. Jag såg vid jordens ända himmelens fäste deröfver. Sedan gick jag vidare söder ut. Hvarest brunno både dag och natt sex berg, skapade af herrliga stenar; tre österut och tre söderut.

6. De som voro österut, voro af en mångfärgad stenart, och ett af dem var af perlor, ett annat af spetsglans (antimonium). De söderut belägne voro af en röd sten.

7. Det medlersta räckte till himmelen såsom Guds thron, en thron sammansatt af alabaster, hvars spets var af saphir.

8. Jag såg äfven en lågande eld sväfva öfver alla bergen.

9. Och jag såg der på andra sidan ett ställe af ansenlig vidd, hvarest vattnen samlades.

10. Likaledes såg jag jordiska källor djupt in i himmelens eldstoder. Och i himmelens stoder såg jag eldar, hvilka utflöto utan tal, men hvarken i höjde eller i djupet.

11. Äfven märkte jag öfver dessa källor ett ställe, som hvarken hade himmelens fäste öfver sig, eller den fasta marken under sig, ej heller fanns vatten der öfver, eller någonting lefvande, utan stället var öde.

12. Och der såg jag sju stjernor liknande stora lågande berg, och liknande andar, som bönföllo hos mig.

13. Då sade ängelen: Detta ställe skall intill himmelens och jordens slut blifva fängelse för stjernorna och för himmelens här.

14. De stjernor, hvilka rulla öfver elden, äro sådana som öfverträdt Guds befallning, förr än deras tid kom; ty de kommo icke på deras rätta tid.

15. Derföre blef Han förtörnad på dem och inneslöt dem, intill tiden för fullbordan af deras brott i det dolda året.