Enoch - PROPHETEN ENOCH, 1826

Femte delen (kap. 91 - 105).

ENOCHS EPISTEL (VISHETENS LÄRA)

Enochs förmaningstal till sina barn. De tre sista veckorna. Den nya himlen.

ch nu, min son Mathusala, kalla till mig alla dina bröder och samla omkring mig alla din moders barn; ty en röst kallar mig, och andan har kommit öfver mig, att jag skall visa eder allting, som skall hända eder i evighet.

2. Då gick Mathusala, kallade till honom alla sina bröder och församlade sin slägt.

3. Och samtalande i sanning med alla sina barn, Sade Enoch: hören, mina barn, hvarje ord af eder fader, och lyssnen i rättskaffenhet till min muns röst; ty jag vill äga eder uppmärksamhet, då jag talar till eder. Mine älskade, varen rättrådigheten tillgifne, och vandren i den.

4. Nalkens icke rättrådigheten med dubbelt hjerta, och sällen eder icke till dubbelsinnade menniskor; utan vandren, mina barn, i rättfärdighet; hvilken skall föra eder på goda vägar, och låten sanningen vara edert sällskap.

5. Ty jag vet, att förtrycket skall uppstå och få öfverhand på jorden; att på jorden skall stor bestraffning till slutet äga rum och att all orättfärdighet skall förgås, hvilken skall afhuggas från dess rot, och hvarje påfund, som den åstadkommit, skall försvinna.

6. Orättfärdigheten skall likväl åter förnyas och förgås på jorden. Hvarje brottslig gerning och hvarje gerning af förtryck och ogudaktighet skall ännu en gång komma i svang.

7. När derföre orättfärdighet, synd, hädelse, tyranni och allehanda onda gerningar tillvexa, och när öfverträdelse, ogudaktighet och orenhet föröka sig, då skall ett stort straff sändas dem alla från himmelen. Den helige Herren skall gå fram i vrede, och öfver dem alla skall från himmelen komma ett stort straff. Den helige Herren skall gå fram i vrede och med bestraffning, på det Han må verkställa dom på jorden.

8. I dessa dagar skall förtrycket afhuggas från sin rot, och orättfärdigheten och bedrägeriet skola uppryckas vid roten och förgås under himmelen.

9. Hvarje befästadt ställe skall uppgifvas med dess innevånare; med eld skall det brännas. De skola blifva förda från hvarje del af jorden och kastas i en dom af eld. De skola förgås uti vrede och genom en dom, som för evigt öfverväldigar dem. Upp. 20:9

10. Rättfärdigheten skall uppväckas från sin slummer; och vishet skall upprättas och tilldelas dem.

11. Då skola orättfärdighetens rötter afhuggas, syndare förgås genom svärdet, och smädare allestädes tillintetgöras. De som vilja förtrycka och de som smäda skola förgås genom svärdet.

12. [Nu skall komma en annan vecka, den åttonde af rättfärdighet, åt hvilken skall gifvas ett svärd, att verkställa dom och rättvisa på alla förtryckare. Syndare skola öfverlemnas i de rättfärdigas händer, *)

13. hvilka under dess fullbordan skola förvärfva boningar genom sin rättfärdighet; och den store Konungens hus skall uppbyggas för alltid.

14. Derefter skall i nionde veckan rättfärdighetens dom uppenbaras för hela verlden. Allt hvad de ogudaktiga gjort, skall försvinna från hela jorden; verlden skall blifva märkt till förstörelse, och alla menniskor skola ifrigt söka efter rättrådighetens väg.

15. Och härefter på sjunde dagen af tionde veckan skall det blifva en evigtvarande dom, hvilken skall verkställas på väktarne, och en rymlig evig himmel skall i hast uppkomma midt bland änglarna.

16. Den förre himmelen skall afvika och försvinna; en ny himmel skall synas; och alla himmelska makter skina med sjufaldig glans för alltid. Jes. 30:26

. Upp. 21:1

17. Efteråt skall det likaledes blifva många veckor, hvilka skola evigt fortfara i godhet och i rättfärdighet. Ej heller skall synden blifva nämnd der i evighet.]

18. Och nu, mina barn, skall jag beskrifva och utvisa för eder rättfärdighetens väg, och förtryckets väg. Jag skall å nyo utvisa dem för eder, på det J mågen veta, hvad som komma skall.

19. Hören nu, mina barn, och vandren på rättfärdighetens väg, men skyn förtryckets; ty alla de, som vandra på orättfärdighetens väg, skola förgås för evigt.

*) Imellan 14 och 15 verserne af detta kapitel äro sex andra införda både i Bodleianska och Parisiska Manuscripterne, hvilka jag flyttat så, att de utgöra 13, 14, 15, 16, 17 och 18 verserne af 92 Kapitlet. Denna omflyttning syntes alldeles nödvändig, för att gifva sammanhang åt dessa ställen.