Enoch - HENOCHS BOK, 1901

VÄKTARNAS BOK

Henochs resor med Guds änglar:
Dödsriket. De åtskilda orterna för de rättfärdigas andar och de orättfärdigas andar.

ärifrån gick jag till en annan ort. Och han visade mig en stor, hög bergsträcka i väster, hårda klippor och fyra vida platser.

2. Och bland dem fanns det djupa och breda och alldeles släta orter, så släta som någonting som rullar, och dystra att se på.

3. Denna gång svarade Rafael, som var med mig, och sade: Dessa rymliga platser äro ämnade till att andarna, de aflidnas själar, skola församla sig på dem; de äro skapade för att församla alla människobarnens själar.

4. De platserna hafva danats till uppehållsorter för dem ända till dagen för deras dom och ända till deras bestämda tid, och den tiden är lång, tills den stora domen öfvergår dem.

5. Och jag såg andar af människobarn, som då voro döda, och deras röster trängde klagande ända fram till himlens port.

6. Denna gång frågade jag ängeln Rafael och sade: Hvems ande är den där, hvars stämma tränger uppåt och klagar?

7. Och han svarade mig: Det är den ande, som gick ut ur Abel, som dödades af sin broder Kain, och han klagar på honom, till dess Kains säd varder utrotad från jordens yta och försvinner bland människors barn.

8. Då frågade jag om honom och om allas dom och sade: Hvi är den ena skild från den andra?

9. Och han svarade mig: Dessa trenne afdelningar äro gjorda för att åtskilja de dödas andar. Och så äro de öfriga rättfärdigas själar afsöndrade, och de hafva en vattukälla, och ofvan den är ljus. Luk. 16:26

10. Likaså finnes en afdelning för syndarna, dit de komma, när de dött och begrafvas på jorden, utan att domen utgått öfver dem under deras lifstid.

11. Här dväljas deras själar åtskilda i den stora pinan, tills domens, straffets och plågans stora dag kommer för hädarna och hämnden öfver deras själar, då man här binder dem för evigt.

12. Och denna afdelning är danad för deras själar, som klaga öfver sin undergång, då de blefvo dödade i syndarnas dagar.

13. Således är den skapad för de människors själar, som icke voro rättfärdiga, utan syndare, fulländade i skuld. De skola vara hos de skyldiga, dem lika, men deras själar varda icke dödade på domens dag, icke heller skola de uttagas härifrån.

14. Då prisade jag härlighetens Herre, och sade: Prisad vare min Herre, härlighetens och rättvisans Herre, som regerar öfver allting i evighet!