Enoch - HENOCHS BOK, 1901

SYNERNAS BOK

Henoch rycks i ett moln upp till himlarnas ände. Första synen: De rättfärdigas och den Utvaldes boning. De välsignades lovprisning.

ch det skall ske i de dagarna, att de utvalda och de heliga barnen skola nedstiga från de höga himlarna och förena sig med människobarnen.

2. I de dagarna erhöll Henoch nitälskans och vredens och orons och förvirringens böcker. Barmhärtighet skall icke vederfaras dem, sade andarnas Herre.

3. Och i samma stund ryckte ett moln och en stormvind mig upp och bort från jorden och förde mig till himlarnas ände. Enoch 14:8

. Enoch 52:1

. Apg. 1:9-11

. 2 Kor. 12:2-4

4. Och där såg jag en annan syn: de rättfärdigas boning och de heligas lägerställen.

5. Där skådade mina ögon deras boningar hos änglarna och deras lägerplatser hos de heliga och sågo huru de bådo och anropade och bönföllo för människobarnen. Och inför dem flöt rättfärdighet såsom vatten, och barmhärtighet såsom dagg på jorden. Så är det ibland dem från evighet till evighet.

6. Och i de dagarna skådade mina ögon den ort, där de rättfärdiga och troende utvalda vistas, och sågo hur rättvisan härskar i deras dagar. Och oräknelig är de rättfärdigas och utvaldas skara inför honom från evighet till evighet.

7. Och jag såg deras boningar under vingarna på andarnas Herre och såg huru alla de rättfärdiga och utvalda inför honom äro öfvergjutna liksom af eldens glans. Och deras mun är full af lof, och deras läppar prisa andarnas Herres namn, och rättfärdigheten upphör icke inför honom. Upp. 19:1

8. Jag önskade bo där, och min själ hade lust till den boningen. Där har min del redan från begynnelsen varit, ty så är det bestämdt om mig inför andarnas Herre.

9. Och i de dagarna lofvade och upphöjde jag med välsignelse och pris andarnas Herres namn, emedan han bestämt välsignelse och härlighet åt mig efter sitt välbehag.

10. Länge betraktade mina ögon den orten, och jag prisade Gud, sägande: Pris vare honom, och lofvad vare han från begynnelsen och i evighet!

11. För honom finnes intet slut. Innan världen är skapad, vet han hvad den är och hvad som skall ske i den från släkte till släkte.

12. Dig prisa de som icke sofva. De stå inför din härlighet och prisa, lofva och ära dig, sägande: Helig, helig, helig är andarnas Herre! Han uppfyller jorden med andar.

13. Och här sågo mina ögon alla dem som icke sofva, huru de stå inför honom och lofprisa och säga: Prisad vare du, och prisadt vare Herrens namn från evighet till evighet!

14. Och mina ögon vordo bländade.