Enoch - HENOCHS BOK, 1901

HENOCHS EPISTEL

Syndarna förgör varandra. De fallna änglarnas dom. De rättfärdigas trygghet. Ytterligare verop mot syndare.

ch i de dagarna skola fäder och söner döda hvarandra och bröder stupa i kamp mot bröder, tills deras blod flyter likt en ström.

2. Ty mannen skall icke med förbarmande hålla sin hand tillbaka från sina söner och från sina barns barn, och syndaren skall dräpa sin mest aktade broder. Från morgonrodnaden till solens nedgång skola de döda hvarandra.

3. Och stridshästen skall vada i syndarnas blod ända till bringan och vagnen nedsjunka däri ända till sin öfversta del.

4. Och i de dagarna skola änglarna nedstiga i gömslena och föra tillsammans på en plats alla som understödde synden. Och på den dagen skall den Högste resa sig för att hålla den stora domen öfver alla syndare.

5. Men öfver de rättfärdiga och heliga skall han sätta heliga änglar till väktare, att de må bevaka dem såsom sin ögonsten, till dess all ondska och synd taga en ände. Och äfven om de rättfärdiga sofva en lång sömn, så hafva de intet att frukta.

6. Och den vise bland människorna, han skall se sanningen, och jordens barn skola förstå denna boks alla ord och lära sig inse, att deras rikedom icke förmår frälsa dem vid deras syndabyggnads fall.

7. Ve eder, I syndare, när I plågen de rättfärdiga på den svåra pinans dag och uppbrännen dem med eld; det varder eder gäldadt efter edra verk.

8. Ve eder, som hafven förvända hjärtan och som vaken för att uttänka det ondt är; fruktan skall öfverfalla eder, och ingen skall hjälpa eder.

9. Ve eder, I syndare, ty för eder muns ord och, edra händers verk, som I gudlöst föröfvat, skolen I brinna i en sjö af eldslågor.

10. Och veten nu, att änglarna skola utforska i himmelen af solen och månen, och stjärnorna edra syndiga gärningar, emedan I på jorden dömen den rättfärdige.

11. Och Gud skall göra molnen och dimman och daggen och regnet till vittnen mot eder, ty de skola alla hållas tillbaka från eder; och de skulle icke fråga efter edra synder!

12. Och gifven nu gåfvor åt regnet, att det icke må hindras att nedkomma öfver eder; ej heller daggen, när den mottagit edert silfver och guld.

13. När frost och snö med sin köld och när snöns alla vindar tillika med sina plågor nedfalla, öfver eder, i de dagarna skolen I ej kunna bestå för dem.